Kort summering av dagen:

Jag mötte upp Lina för en morgonrunda, när vi var ganska nära hem där vi skulle avsluta vår runda (och jag skulle fortsätta själv några km till, för att få ihop till veckans långpass)händer det som inte får hända! Jag ramlar mitt på gatan på båda knäna och händerna!

”Aj!!!! ”Skrek jag och jag kände hur tårarna började komma! Det här får bara inte hända tänkte jag! Inte nu! Såg för en sekund hur min Marathon resa svischade förbi!

Jag reste mig dock ganska snabbt upp och fortsatte springa, haltandes, ville inte ha ont! Ville bara fortsätta som ingenting hade hänt. Efter ett tag gick det onda faktiskt över och kunde till och med öka tempot lite. Allt som allt fick jag ihop 23,3km. Väl vid Linas port då jag skulle lämna klockan fick jag väldigt ont i knäna, speciellt i det ena (som jag dessutom har haft nt i tidigare!) Väl hemma efter stretchingen duschen och frukosten satt jag med en stor ispåse på knäna i en hel timme! (tur att jag bara skulle vara hemma på dagen och plugga!) Sedan tog jag en Naproxen tablett och när min pojkvän kom hem efter hans praktik fick jag smörja in knäna med Ipren gel som han hade köpt till mig! Jag vet! Jag har väldens snällaste pojkvän!

Knäna känns bättre nu, bara lite stela, så jag tror att det har gått över till i morgon, men vågar inte gå på morgonspinningen som jag brukar göra på tisdagar annars.  Bäst att ta det säkra före det osäkra!