Men antar att det endast är jag själv som anser det om min egen träning.
Jag brukar faktiskt tycka och jag vet att jag är knäpp som tycker såhär, men jag brukar tycka att en vecka utan träning är nästintill katastrof.
Nu var det betydligt längre sedan jag sprang ute, eftersom jag har hunnit varit förkyld två gånger och däri mellan haft ryggskott.
Detta har resulterat till nästan en månads löparuppehåll.
Motvilligt och efter många sms till Lina fram och tillbaka om jag skulle springa med henne idag eller inte blev det till sist en löpar runda på 11 km.
Jag tror det var den värst rundan jag sprungit! I alla fall sedan i somras! Hade otroligt jobbigt flås och kände mig trög och klumpig, som om jag inte kom framåt. Men är glad över att jag kom ut och ser fram emot bättre prestationer!
Direkt efteråt var jag sjukt besviken över min prestation, jag vet ju att jag har sprungit betydligt fortare, men nu när det fått smälta in lite ser jag detta som en ny utmaning, att komma tillbaka till den formen jag var i efter jul! Dock är det ju lite tråkigt att få börja om lite, men i Juni när jag förhoppningsvis har sprungit maran då kommer jag vara extra stolt över mig själv för då vet jag att jag faktiskt har kämpat hårt, i med och i motvind för att kunnat springa Marathonet!
Nu har jag fått mer förståelse för de människor som ställer upp i Marathon tävlingar och diverse liknande tävlingar, det krävs en hel del, av de människor som ställer upp i sådana här tävlingar helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar